have you seen her, have you heard, the way she plays, there are no words to describe the way I feel.

Gick i spin över att stone roses ska återförenas och ut på turné nästa år. De ska dels till sthlm. Hoppade dock över det, eftersom jag kallt räknade med att någon festival skulle boka dom. Trodde det skulle bli WoW12. Men icke. Hultsfred smackar på med Stone Roses som senaste. OCH de har redan bokat Justice och Noah and the Whale. Boy, oh Boy!.

Vet inte om jag är mest irriterad över att jag hade fel angående vilken festival som skulle boka dem, huruvida Hultsfred kommer leverera rent "stämmningsmässigt" om jag nu drar dit OCH hur ska jag hinna?! Blir det jobb, blir det resa, sommartrainee, allmänt chillande? Ja, som sagt...to be continued!

Vanor, rutiner, måsten, mål.

Ligger en lapp på mitt skrivbord där det står:

- styr budget
- styr med utlandstermin
- Jobbsökning
- kolla CV:t osv
- Studentlitteratur


bygger min tillvaro på lappar i den här stilen, kombinerat med min whiteboard. När jag tänker efter är det ju ett jäkligt analogt sätt att strukturera tillvaron på. Bland appar, iCal, sms-avisering, kom-i-håg-alarm och liknande. Mer konkret är det väl de där sakerna helgen ska ägnas åt. Inklusive städning. Ska väl fånga lite sol också. Japp. så får det bli.

To return with a swiiiisch!

Insåg för några veckor sedan hur fenomenala bloggar är när man vill uppdatera sig själv med vad vänner och bekanta, den där coola tjejen eller den hel-goa musikbloggen har på gång. Säger ju, på sätt och vis, sig själv eftersom det är själva tanken med bloggar.

Anyways, något började skava i mig och jag inser nu att det är bloggarN i mig som vädrar någonting. Planen är väl att gör någon slags "return with a bang", till skillnad från vad rubriken antyder. När det väl sker så blir det (för att använda ett slitet begrepp) nytt och fräscht! Kan nog bli något riktigt kul av det hela, men tills dess så blir det nog ganska ofrekventa uppdateringar på gamla goa blogg.se

/E.

And I rest my case

It is all about nothing, the amount of nothing in a thing is the essence of everything. Don't think twice if you don't change the view. There is funnier things to waste your life for!

/E.

18 år i landet.

En relativt grå dag i november, för 18 år sedan, så landade ett flygplan från Frankfurt am Main på Arlanda. Flera av passagerarna hade aldrig varit i Sverige förut. Själv var jag ett år och några månader, hade flugit för första gången i mitt liv och skulle snart sätta händer, knän och tåspetsar i golvet på Arlanda i Sverige, jag hade ju inte lärt mig gå ordentlig.

Allt sedan dess har 11 november varit en speciell dag i våra liv, och nej jag inkluderar inte er kära läsare, det här handlar om familj och släkt. Min första pånyttfödelsedag eller min andra födelsedag eller vad man vill kalla det, kvittar oavsett vad. Högtidligt firar vi dagen och minns så gott det går.

Sådär liten och go var jag =)

Nejlikor, Dvärgamaryllis och

en etiopisk och svensk flagga.

 

 

 

 

 

Och ja, det här inlägget kommer lite senare än vad det borde

Ni som har följt med vet ju dock att jag tog en paus - yeah...

/E.


Allt är relativt

Dagens mål är fotbollsträningen ikväll. Ska ta hela dagen på mig att ladda och komma i mood inför den. Då kan ju låtar som den här eller den här vara bra att tagga till me. ;)

Eric rekommenderar DIG att...

...gå in på svt.se och leta upp programmet klubbland. Ett musikprogram på nätet som visar unika intervjuer och konserter med några av de största artisterna i Sverige och även några mindre - men ack så bra artister. Det finns definitvt något för alla där. Och i stil med "Dom kallar oss artister" så ligger fokus på det speciella och lite mer unika i varje möte med artisten. Kan ju in glömma att nämna även PSL på festival som är en svt-produktion i samma anda.

Oavsett om ni känner till det här eller inte så är det värt att uppmärksammas. Den personliga favoriten är Håkan på Emmaboda där i skarven mellan årtusena, någonstans där han började skriva svenska musikhistoria.

En minnesvärd konsert.

Stan stod på ända den kvällen.

 

/E.


The very first day of my last remaining catlife.

Rivstartade dagen idag. Vaknade tio minuter innan jag skulle vara klar och färdig för att åka och simma. Tog fem minuter att inse att "Nej, det är inget skämt och jo jag är vaken". Därefter var det bara att slänga sig iväg. Fint hinner med bussen, skönt. Hinner till och med stadsbussen till simhallen, och tänka sig - Jag springer på Fanny och hennes klass på bussen. Oerhört trevligt. Kim upplyser mig då om att simhallen är stängd på måndagar. Ridå!

Gick till bibloteket och betalade en skuld och ringde till Calle för att få honom att pallra sig ner till stan. Dagen slutade dock fint, om än med en så gott som missade buss. Men jag han med. Denna stress....denna stress... ;)

/E.

Fotboll


Har för någon timme sedan kollat på Milanoderbyt, matchen mellan Milan och Inter. Zlatan spelade för sin nya klubb mot klubben han senast spelade för i Italien. Och jisses det var en härlig match. Trots straffsituationen i 5:e minuten och det följade 1 - 0 målet som Zlatan själv smällde in. Rött kort, tjafs och svinlande målchanser bjöds det på. Det enda jag saknade var väl Inzaghi som inte fick hoppa in. bla bla bla...jag hade egentligen inget  tanke med det här, å andra sidan så är det ju ett faktum att jag ger plats åt fotboll i min blogg - gör jag det så måste fotboll ha någon slags plats i mitt liv. Mer till plats än förfestspelet No.1 (Fifa alltså), mer än min ynkliga karriär i Julita GOIF och framför allt mitt bristande engagemang för los Rojiblancos, mina favoriter i Spanien.

What so ever, jag tog min bloggs existens för given och därför skrev jag inte på några dagar. En paus som utannoseras så här i efterhand. Förutom att jag själv anser att mitt liv inte genererar tillräckligt med intressant stoff för bloggen. Dessutom har jag ingen stalker som är i behov av ständiga uppdateringar (vad jag vet), så det är liksom lugnt. Jag försvinner ett tag, kommer tillbaka, länkar något musikklipp, skäller på något som hänt i världen.

Mona Sahlin avgick idag.

/E.


Har knappt vaknat men inser direkt vilket jäkla busväder det är.

Många gånger har jag tvivlat på SMHIs förutspåelser hur vädret ska bli. Ännu mindre tror jag på det som står i tidningar och allra helst kvällstidningar. Idag är jag böjd att tro på dem och förlåta lite av de senaste årens avfärdande. Det snöar på sneden, nästan nerifrån och upp. Och som svensk är jag ju omåttligt facinerad av detta och kommer förmodligen diskutera det med de få själar jag träffar idag.

/E.

Om jag så bestod av glas skulle du inte kunna se igenom mig...

...jag är för komplex, hur enkel jag än försöker att vara. Det fungerar inte, på varken cellnivå eller någonstans strax ovanför huvudet. Lika solid som jorden vi lever på. Skulle kunna säga att ingen kommer förstå, men vad menar jag med det? Förstå som jag? Förstå utefter sina egna ramar och referenser? För hur ingående JAG än förklarar kommer du ju aldrig kunna se vad jag ser, vi kan ju bara inbilla oss att vi på pricken förstår vad som menas.

Broder Daniel - ABC123



Fruktansvärt bra låt! Kul att höra synthen också som inte är en så självklar del i BD's
sound i vanliga fall. Bra skit helt enkelt.

Sun in my eyes, surprise I'm just living the life

Sitter i mitt lilla rum, i min soffa med solen i ögonen och Highway 61 revisited rullande. En himla skön känsla, dessutom är det vackert ute med frosten som lyser lite dolskt i solskenet. Har hunnit med en skål youghurt, havrefras och melon, kollat U-571 och börjat gå igenom Itunesbibloteket. Håller på att skapa mig en spellista med allt som är värt att lyssna på som jag äger (=laddat ner) och finns på datorn.



Måste också nämna lördagkvällen som tillbringades hemma hos Linnea med henne, Helmer och Filippa. Bjöds på mat och drycka, sällskapades och spelades. Trevligt inslag. Piano och gitarr ljöd genom huset. Himla fin kväll!

/E.

Dagsverk och bakverk, huvudvärk?

Mitt dagsverk består i att ha bakat tre limpor. Allihopa med en jäkligt fin, ojämn brunbränd yta. Hemmalagat med kärlek!

limpor


Sånt som kan ge en huvudvärk håller man sig ju vanligtvist borta ifrån, men när det gör ont i huvudet av att tänka...hur gör man då? Det kan ju på olika nivåer och vis göra ont, känslomässigt och fysikt och själsligt och förbannat ont. Men asså, vi kan ju inte sluta för det? Är det helt enkelt för att man alltid vill komma undan så smärtfritt och smidigt som möjligt som man viker av en aning, ligger det i människans natur kanske. Intressant sånt här. Ska kanske skriva en bok så ni slipper läsa sånt här i bloggen, för här så har väl oerhört ordinära dagssysslor företräde framför sånt som är värt att tänka på?

/E.


Julitalimpa

Dagens projekt och stora händelse är att baka Julitalimpor. En sorts limpa som bakasa här där jag bor, Julita. Många jag har stött på, både svenskar och utlänningar, anmärker på namnet Julita. Vissa tycker det låter som spanska, andra tror det ska stå Julia och tar bort t:et, somliga får en brainfreeze av att bara höra det.

Jag å min sida förstår inte hur något så självklart kan verka så suspekt. De här med att jag bott i Julita hela mitt liv kanske har nått med den saken att göra, vad vet jag!

Eftersom det är ganska torftigt med bilder här så tänkte jag lägga upp lite baket senare. Blir förhoppningsvis före-, under- och efterbilder. Hurray!

/E.

RSS 2.0